Vi har alla våra favoritfilmer. Jag har jättemånga. Ska inte ens börja dra igång en lista här....fast det lockar oerhört nu, ska jag erkänna. Nästa inlägg blir nog en lista! *drool*

Hursomhelst, nu tappade jag tråden lite. Vi har alla våra favoritfilmer som vi gärna ser om och om igen utan att det blir tråkigt. Men jag har just insett att det går faktiskt få till en helt ny handling av sina favoritfilmer så att det blir riktigt spännande igen utan att behöva anstränga sig särskilt mycket. Click me!

uhm...

Varför garvar jag åt sånt här?...

Update

Ja, det har gått ett litet tag sen jag skrev sist. Och vad har hänt under den tiden? Jo, en hel del superdupervanliga och helt ointressanta saker. Till exempel att jag har påsklov (vilken student har inte det nu liksom), har ätit fruktansvärt mycket godis och chips, har påbörjat ytterligare en jobbig kurs med krävande moment såsom att gå upp framför resten av klassen och lösa ett tal på tavlan (jag sover numera väldigt dåligt och mina drömmar består nästan uteslutande av ekvationer och andra hemska samband). Så det var det ointressanta som har hänt.

I onsdags förra veckan åkte brorsan min iväg till Kosovo under en "Nato-ledd internationell styrka som ansvarar för att etablera och upprätthålla fred och säkerhet i Kosovo." Det anses numera vara såpass lugnt i Kosovo att detta antagligen blir sista svenska styrkan som åker dit. Jag är bara så glad över att han inte åkte till Afghanistan...

På onsdag denna vecka, that is tomorrow, har jag varit sååå modig och bjudit hem den japanska utbytesstudenten jag lärt känna, Kana Sasaki och en vän från japanskakursen. Vi ska laga någon japansk rätt. Det är ju inte så illa om jag kan laga lite japansk mat själv när jag väl är i Japan.

På tal om Japan...jag måste väldigt snart klara en av de kurserna jag har på eftersläp annars ligger jag lite risigt till med utbytesresan...Det värsta som kan hända är väl att resan skjuts upp ett helt läsår vilket faktiskt innebär både för-och nackdelar. För jorden lär ju inte gå under och Japan lär finnas kvar ytterligare ett år och jag och älskling kommer hinna spara mer pengar vilket innebär mindre lån. Men jag vill hemskt gärna åka när mina kurskamrater åker...

Nu ska jag försöka plugga lite. Eller läsa bok. Eller kolla på när älskling spelar God of War 3. Jag gissar på att det blir det sista. Kratos är oemotståndlig...*blush*

FAIL

Imorgon kommer jag vara tvungen att skicka in världens sämsta laborationsrapport. Den skulle lugnt platsa på failblog men nu råkar den vara ganska svårläst så väldigt få tittare skulle hinna förstå hur dålig den är. Det här blir andra gången jag under min studietid på högskolenivå skickar in en rapport som det skriker FAIL om. Det känns tungt. Så tungt att jag på något vis inte riktigt njuter av mitt första A. Ja, jag satte nämligen ett A på Partiella differentialekvationer.

Hursomhelst, ibland spelar sånt bara ingen roll längre. Vissa dagar känns det inte ett dugg viktigt längre. Det absolut viktigaste dessa dagar är att bara uppskatta sådant man tar för givet.

Örjan dog i måndags. Jag förstod det redan kvällen innan. Så jag grät lite och önskade att jag kunde få en dag till med honom. En dag till att gosa med honom. Det känns konstigt. Han var här så länge. Vi skaffade Örjan när jag var 8 år.

こぶ ! (inspiration)

Jag älskar att syssla med diverse "nördigheter" som att köpa leksaksfigurer, små prylar, affischer etc. Eller att hänga på forum och fullständigt diskutera sönder ämnen som tillfälligt berör mig. Det gör mig väldigt glad att se att det finns så mycket folk på nätet som är ännu värre/bättre än mig. Jag blir oerhört inspirerad. Just nu är jag väldigt inspirerad. Jag har aldrig vågat göra något kreativt av min inspiration på riktigt. Bara ett par tafatta försök för att lugna ner mig lite. När jag sedan inser vad jag gjort slutar jag genast och skäms lite. Och kastar bort det jag gjort. Jag tänker att jag är för ung. Jag måste bli äldre och samla på mig erfarenhet innan jag gör ett riktigt försök annars kommer jag inte kunna ta mig själv på allvar. Det är kanske det viktigaste för mig. Och antagligen mitt största problem. Jag blir ändå aldrig nöjd med vad jag åstadkommer.

I samma veva undrar jag dock om det finns någon artist/konstnär/skapare av något slag som är nöjd? I så fall skulle jag vilja träffa den personen och fråga hur det känns? Haha, något säger mig att jag inte skulle bli inspirerad av en sådan person. Vad konstigt.

Det har varit väldigt härligt att under ett par dagar inte behöva bry sig om plugget. Men nu måste jag skärpa mig. På måndag ska jag få en 2-timmars handledning om hur man använder ett program som heter Comsol Multiphysics och sen har jag en jävligt jobbig uppgift som ska lösas i programmet och lämnas in i form av en laborationsrapport på torsdag. Egentligen är det omöjligt. De flesta löste problemet för länge sen och är helt klara. Men jag och min laborationspartner led av storhetsvansinne efter en lyckad redovisning och valde en av de mycket svårare uppgifterna. Nu får vi verkligen lida för det...Men jag ska inte ge upp! Jag ska kämpa likt huvudpersonen i godtycklig anime som kämpar för sin sak med livet som insats. Ja! Där ska jag hämta inspiration.

Kyaa !~~~~

Maiden Rose ch16 !!!!

WHOAAAAAAAA! *exploderar av lycka* Maiden Rose kapitel 16 är äntligen översatt och finns på Manga Fox. Först blev jag jätteglad. Sen började jag läsa kapitlet och kände mig fortfarande väldigt glad. Sen tog kapitlet slut och nu är jag arg. Det slutade så otroligt spännande. Varför gör du såhär mot mig Fusanosuke Inariya-sensei?! Hur ska jag klara av att koncentrera mig på allt jobbigt jag har framför mig nästa vecka när det enda som cirkulerar i mitt huvud just nu är vad som kommer att hända med Taki och vad Klaus tänker göra. Nåväl, jag får som vanligt stilla min hunger med min fantastiskt livliga fantasi tills nästa kapitel släpps...när det nu kan bli.

Råkade snubbla över en bild på en riktigt fin cosplay av Taki. Hoppas innerligt att jag slipper se något likande på UppCon för jag vet inte om jag kommer lyckas hålla mig själv i styr då...

Tentaveckan är över. Då brukar de flesta studenter vara väldigt glada och fira. Jag å andra sidan hamnar i nån slags "efter-tentamen ångest". Jag tycker att jag borde gjort bättre ifrån mig och anklagar mig själv för att vara dum, lat och inte tillräckligt ambitiös. Men istället lider jag inte av ångest inför själva tentamen. Bara lite nervositet. Så jag ska väl inte klaga. Någon typ av ångest bör man ju ha som student har jag fått klart för mig. Nu ska jag passa på att umgås med vänner som jag så elakt varit tvungen att neka de senaste veckorna.

Och så ska jag fortsätta läsa Fågeln som vrider upp världen. Min uppfattning så långt är att Murakami-san skriver mycket om lite och gärna beskriver många små onödiga händelser och ting. Jag älskar det. Jag kan inte beskriva hur eller varför men det tillför ändå något otroligt mycket. Det hade nog inte blivit lika bra om Murakami-san struntat i att ordentligt skildra den normala händelselösa vardagen för att sedan bara koncentrerat sig på det konstiga som händer. Då hade väl antagligen det konstiga inte uppfattats som särskilt konstigt. Det hade helt enkelt inte blivit lika bra, det är jag helt övertygad om.

För er som inte riktigt har en uppfattning om vem Haruki Murakami är så vill jag hänvisa till en artikel i DN som fick mig att fastna. This way please.

Söndag 14:e Mars

Jag och älskling firar våra årsdagar den 14:e Mars. Nu har det alltså gått två år sedan vi officiellt blev ett par. Det firades med bio och japansk mat. Vi såg Shutter Island och åt på ett litet ställe som heter Ki-Mama Ramen. Det blev Miso ramen för min del och självklart Yakiniku ramen för älsklings del. Så det var riktigt mysigt. Men faktiskt inte så mycket mysigare än alla andra dagar jag är med honom. Och det är bra. Det var också skönt att bara koppla av dagen innan första tentan.

När jag satt och pluggade i biblioteket idag så slumrade jag till en stund. Jag drömde inget särskilt. Det var liksom som om att jag bara försvann en kort stund. Men när jag vaknade visste jag precis vad jag skulle göra. Det kändes skönt. Så jag gick till Kista centrum och köpte en mycket efterlängtad bok: Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami. Har bara läst två kapitel men jag gillar den redan väldigt väldigt mycket. Jag hade tänkt försöka läsa den mycket kritiskt. Jag vill inte gilla den bara för att den är skriven av en supercool japansk författare. Å andra sidan kan jag inte föreställa mig att en supercool japansk författare skulle kunna skriva en dålig bok.

Jag vill att det ska vara söndag. Nu.

いそがしい (busy)

Jag har varit mycket upptagen. Mina dagar har bokstavligen varit begränsade till sova, äta, gå i skolan plus en och annan liten aktivitet under helgen. Till exempel en liten träff med några japanska studenter på en karaokerestaurang. Jag tvingades bl.a sjunga Idas sommarvisa och ett par svenska schlagerhits. Jag lyckades nog hålla masken ganska väl trots att jag inners inne led i stora mått. Hursomhelst, det har hänt ett par trevliga saker som jag vill få nedskrivna. Det är således dags för en till härlig lista:

Lista 5: Trevliga saker som hänt

1. Jag klarade kontrollskrivningen och redovisningen av laboration 2 (ser bra ut inför tentorna)
2. UppCon-biljetterna är betalda
3. Har hamnat i en jättebra projektgrupp
4. Fick den roligaste projektuppgiften (bygga en Segway-robot i Lego Mindstorms)
5. Såg Alice i Underlandet
6. Har lärt mig åka längdskidor (nåväl, jag ramlar fortfarande i alla nedförsbackar)
7. Älskling har fått ett bra jobb


Jag blir återigen imponerad över en listas fantastiska förmåga att sammanfatta saker och ting. Jag skulle egentligen kunna basera hela bloggen på listor. Men jag tycker om att skriva och vill gärna dra ut på saker och ting i skrift.